Infästning i "svaga" grundmaterial

När vi pratar om infästning är det lätt att fokusera på massiv betong. Men ute i verkliga projekt möter vi ofta betydligt mer utmanande grundmaterial som håldäck, TT-kassetter, tegel, leca och lättbetong. Gemensamt för dessa material är att de inte beter sig som homogen betong, vilket ställer högre krav på både produktval och dimensionering.

Att välja rätt infästning handlar därför inte bara om lasten som ska bäras utan också om hur lasten förs över till grundmaterialet.

Håldäck – stark betong, men komplex konstruktion

Håldäck används i stor utsträckning för bjälklag tack vare låg egenvikt och långa spännvidder. Trots att betongen ofta har hög hållfasthet blir infästningar mer utmanande än i massiv betong eftersom hålrummen begränsar den betongvolym som kan ta upp lasten.

Vid infästning från ovansidan är det normalt bäst att placera infästningen mellan hålkanalerna för att få så mycket betong runt infästningen som möjligt. Vid montage från undersidan gäller däremot helt andra förutsättningar. Då måste hänsyn tas till spännarmeringen som finns placerad mellan kanalerna. Att borra i eller nära spännarmeringen kan påverka konstruktionens kapacitet och skapa risk för korrosion.

I praktiken innebär detta att infästningar från undersidan ofta hamnar i ett "worst case"-scenario där lasten endast kan föras över genom en begränsad mängd betong. Resultatet blir lägre lastkapacitet än motsvarande infästning i homogen betong.
Typiska lösningar för håldäck är bland annat:

• Betongskruv HUS

• Slagankare HKD

• Håldäcksexpander HKH

Valet beror på lastnivå, montageförutsättningar och eventuella krav på dokumenterad kapacitet. Om du vill veta mer - läs gärna vår artikel om som avhandlar just "Infästning i håldäck (HD/F)".

TT-kassetter – tänk på infästningen redan i projekteringen

TT-kassetter används ofta i industribyggnader, parkeringshus och större kommersiella fastigheter där långa spännvidder eftersträvas. Konstruktionen ger låg egenvikt i förhållande till bärförmågan, men medför också utmaningar när installationer ska fästas i efterhand.

Vid nyproduktion är den mest effektiva lösningen ofta att planera för infästning redan under projekterings- och tillverkningsskedet, speciellt i tekniskintensiva projekt. Genom att gjuta in ankarskenor, exempelvis HAC-skenor, i TT-kassettens ben skapas färdiga infästningspunkter som senare kan användas för upphängning av installationer, kabelstegar eller modulära skensystem. Detta ger stor flexibilitet och minskar behovet av efterbearbetning och håltagning på byggarbetsplatsen.

I befintliga byggnader ser förutsättningarna annorlunda ut. Då saknas ofta förberedda infästningspunkter och det kan vara svårt att borra eller förankra direkt i TT-kassettens konstruktion. Armeringens placering, betongens tjocklek och den begränsade godstjockleken i kassettens olika delar gör att traditionella infästningar inte alltid är lämpliga. I dessa situationer behöver man först identifiera var laster kan tas upp på ett säkert sätt. Ofta används specialanpassade lösningar där man bygger ned installationsskenor eller smideslösningar som överför lasten till kassettens bärande delar istället för att belasta tunnare betongsektioner. En sådan lösning kan skapa infästningspunkter utan att sänka takhöjden eller att skapa stora lokala laster i konstruktionen.

Precis som för håldäck är det viktigt att komma ihåg att varje TT-konstruktion är unik. Vid större laster eller osäkra förutsättningar bör infästningslösningen verifieras genom bedömning, skanning eller provdragning innan installationen genomförs. Detta är särskilt viktigt i äldre byggnader där ritningsunderlag eller information om konstruktionens utförande kan vara begränsad.

Tegel – stora variationer men ofta god potential

Tegel är ett av de mest varierande grundmaterialen vi stöter på. Allt från moderna håltegelblock till massiva tegelväggar i äldre byggnader förekommer, vilket gör att förutsättningarna för en infästning kan skilja sig avsevärt mellan olika projekt.

Vid infästning i håltegel är kemiska infästningar ofta ett bra alternativ eftersom lasten kan fördelas över en större del av grundmaterialet. Injekteringsmassor som HY 270 är utvecklade för murverk och tegel och används ofta tillsammans med hylsor eller andra lösningar anpassade för ihåliga material.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att stora delar av det svenska byggnadsbeståndet består av äldre, massiva tegelväggar. I dessa konstruktioner finns ofta flera skift av tegel bakom fasadytan, vilket ger betydligt bättre förutsättningar för lastöverföring än vad många förväntar sig. Med större förankringsdjup och kemisk infästning kan man i många fall aktivera en större volym av grundmaterialet och därmed uppnå förhållandevis höga lastkapaciteter.

Det är dock viktigt att förstå begränsningarna i de tekniska datablad som används vid dimensionering. De redovisade lastvärdena baseras på standardiserade europeiska provningsmetoder där grundmaterial, vägguppbyggnad och provningsförfarande är noggrant definierade. De massiva tegelväggar som ofta återfinns i äldre svenska byggnader representeras därför inte alltid fullt ut i dessa tester.

Det innebär inte nödvändigtvis att kapaciteten är låg, utan snarare att den dokumenterade kapaciteten kan vara konservativ i förhållande till de verkliga förutsättningarna på plats. När höga laster ska hanteras i massivt tegel kan det därför vara värdefullt att komplettera dimensioneringen med provdragning. På så sätt kan den faktiska kapaciteten i det aktuella murverket verifieras och i många fall ge större säkerhet i projekteringen än vad generella tabellvärden ensamma kan erbjuda.

För äldre byggnader, där tegelkvalitet, fogbruk och vägguppbyggnad ofta skiljer sig från dagens standardiserade lösningar, är provdragning ofta ett av de bästa verktygen för att skapa ett säkert och kostnadseffektivt infästningslösningar.

Leca och lättbetong – stora variationer kräver rätt angreppssätt

Leca och lättbetong har lägre densitet och hållfasthet än traditionell betong, vilket gör att grundmaterialet ofta blir den begränsande faktorn snarare än själva infästningen. Samtidigt är materialen vanligt förekommande i både nya och äldre byggnader och kan erbjuda goda infästningsmöjligheter om rätt lösning väljs.

En utmaning är att det finns många olika varianter av både leca och lättbetong med varierande hållfasthet och uppbyggnad. Därför är det viktigt att identifiera materialtypen och jämföra dess egenskaper med de grundmaterial som finns redovisade i tekniska datablad.

Vid högre laster är kemiska infästningar ofta ett attraktivt alternativ eftersom lasten kan fördelas över en större volym av grundmaterialet. Genom längre förankringsdjup kan man i många fall uppnå betydligt högre kapacitet än med traditionella expansionsinfästningar.

I äldre byggnader är det däremot inte alltid känt vilken typ eller kvalitet av lättbetong eller leca som används. När förutsättningarna är osäkra, eller när större laster ska förankras, är provdragning ofta ett bra sätt att verifiera den faktiska kapaciteten och skapa ett säkrare beslutsunderlag.

Det viktigaste är att låta grundmaterialets egenskaper styra valet av infästningslösning. Med rätt produktval och verifierade förutsättningar kan både leca och lättbetong hantera betydligt högre laster än vad många först förväntar sig.

För vägledning, stämma av din lösning eller vid mer komplexa fall -tveka inte att kontakta oss!

Tekniskt centrum - kontaktuppgifter:

T: 020 - 555 999

M: tc@hilti.com